Krönikor

Beroende? 

Vänta jag ska bara kolla sms! ”haha ja det håller jag med om <3” Kolla hon håller också med mig om det! Jag ska bara svara! ”Haha ja det är bra gumman<3:)” Men hallå asså du är jätteosocial mot mig ju du sitter bara med mobilen hela tiden... Ohhh ja förlåt jag ska vara med dig nu! *5 minuter senare låter mobilen igen* ”Åååhh vänta jag ska bara svara!!” ”Asså detta är helt sjukt du är ju totalt beroende av din mobil!” 

Det är faktiskt så, man blir beroende av mobiltelefoner, och det stör en jättemycket. Så fort man får sms är det så att man direkt måste kolla och tro att det är något jätteviktigt (i alla fall dem som är beroende av sin mobil) Men hur kan man egentligen vara så beroende att man känner att man måste kolla såhär varje sekund... Antingen Facebook, sms, Twitter, Instagram osv... Hur viktigt är det egentligen...? Någon som säger ”Men ååh kolla vad hon la ut på Instagram!!” Då är det jätteviktigt direkt att gå och kolla och se vad den personen har lagt ut i Instagram. Men mobilen kan ju så klart också vara bra om man verkligen behöver nå varandra eller vad som, men det jag satsar på är det att det är väldigt många människor här på denna jorden som är så beroende av sin mobil att dem inte ens vet längre vad som händer i världen rund omkring dem, förutom får läsa allt istället i mobilen på t.ex nyheter, eller Facebook, vad som helst. Det är så sjukt så mycket mobiltelefonen har påverkat livet att till och med elever förstör sin skolgång pga att de tycker att det är viktigare att bara ”snabbt” kolla på mobilen för ”åh nej jag fick sms”. Det är verkligen så, ja men jag ska bara kolla det och jag ska bara svara detta och detta är jätte viktigt och hit o ditt. Visst man kan hålla med om att vissa saker är faktiskt viktigt i mobilen. 

När jag gör mina läxor och jag har mobilen bredvid mig som t.ex nu, och jag får sms ”Jag ska bara snabbt kolla här” Min pappa blir alltid jättearg.... Men det jag säger till honom när han säger eller frågar något och jag har mobilen i handen och får sms så svarar jag ”Vänta jag ska bara kolla mina sms pappa...

Publiken, inget att vara rädd för  

Här står jag, framför 500 personer helt själv med mikrofonen i handen och väntar på första tonen. Jag är nervös och skakar men det känns ändå bra att stå där helt själv. Uppmärksamheten är riktad mot mig och alla väntar nu tills dem ska höra min röst och mina ord i tonerna av musiken. Nu gäller det, nu ska jag sjunga första ordet. Jag sjunger och låter orden bara rinna ur min mun som kommer ända ner från min mage med tryck upp. Detta går bra egentligen, publiken ger mig en blick som visar att dem tycker att det är fint, detta var inte så farligt som jag trodde. Men jag fattar inte? Varför har folk sagt till mig att man blir jättenervös när man sjunger inför många? Men det tycker inte jag. Om man tänker negativt då är det kanske inte så lätt nej, men varför sa vissa till mig om att det är jätteläskigt att sjunga inför publiken och att man blir jättenervös? Visst jag var det lite i början men jag menar det gick bra ändå. Det sa alla till mig efter att jag hade sjungit att det var jättevackert... Och jag tyckte bara att det var roligt att stå där och sjunga. Jag vill bara sjunga mer och mer och sjunga alla orden med dem finaste tonerna jag har inom mig. Folk tycker att detta är vackert så varför inte sjunga mer bara? Varför är vissa folk rädd för att stå framför en publik om man får höra många gånger att man är duktig på att sjunga? I alla fall. Man borde inte lyssna på 10% av 90% som säger att man är dålig. Nej men man borde lyssna på dem 90% försöka i alla fall.... så, där står jag söndagen den 14 april i kyrkan och ska sjunga. Framför 500 personer, med mikrofonen i handen känner jag mig stark. Jag står här.