Jag tycker att boken är bra. Den har roliga meningar också men samtidigt är den lite sorgligt. Den är spännande också för att det händer rätt mycket i boken. Båda Veijo och Sara är så klart lite busiga också och därför är den lite spännande. Men samtidigt gör Sara fel att åka till Veijo utan att säga något till mamma. Jag hade aldrig gjort det, jag hade inte vågat heller. Och just att hon åkte och inte såg Veijo där, det gjorde mig jätteorolig. Jag trodde att allting skulle bli helt fel men det blev det inte. Eller, jo på ett sätt blev det fel, för Sara sa inget till hennes mamma.
Sara blev efterlyst och Veijos mamma fick höra det på radion att det handlade om Sara, och dagen efter åkte Sara hem. Men som tur fick hon träffa Veijo igen. Och dessa ögonblick i boken är väldigt spännande. Man undrar om Saras mamma skulle bli jättearg eller om hon skulle vara lugn och inte bry sig så mycket. Men man tror att Saras mamma blir arg eftersom Sara blev efterlyst. Jag tycker att det blir spännande där i alla fall. Och som sagt är den lite rolig ibland också.
Jag tror att det är det som gör boken så bra för man inte läser om bara sorg och bråk hela tiden, förutom också lite roligare stunder. Och det tycker jag mest om att få läsa lite på ett roligt sätt också. Jag tycker om boken.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar